Det kallas fördelningspolitik, men inte den bra sorten. När man först introducerade fördelningspolitik så var det för att fördela de resurser som fanns så att alla skulle kunna få en chans, ingen skulle stängas ute. Man gjorde det för att inte några få skulle ha allt och andra ingenting.
Nu handlar det om att fördela dina och mina skattepengar på elitklasser. Pengar som kanske istället borde gå till skolor som Lövgärdesskolan, eller andra skolor som har problem. Skolor och elever som inte ens fått en första chans, som haft lärare utan kunskap (och behörighet), bråkiga klasser, skitiga toaletter och inga skolböcker. Elever som inte kan läsa eller räkna när de slutar 9an. Så länge inte det finns BRA skolor för alla i Sverige ska vi inte heller satsa extra mycket på några få elitklasser!
Borde vi inte satsa på alla istället? Borde vi inte istället se till att återfå den socialdemokratiska skolan som var bäst i världen, och för alla elever?
Ett land definieras inte efter hur bra den bäste är utan på hur bra man tagit hand om de som har det sämst ställt.
Jag skäms!
Fler bloggar i samma ämne: Kommunisternas blogg, Alltid rött alltid rätt, Sebastians tankar, Svensson,